Dialysmottagningen firar 50 år på USÖ

Hemodialysmottagningen är en öppenvårdsmottagning som tar emot patienter vars njurar inte fungerar. Hemodialysbehandlingen ersätter den njurfunktion som inte längre finns kvar i patientens egna, sjuka njurar. Behandlingen innebär att slaggprodukter och överskottsvätska avlägsnas från kroppen. Vissa patienter får dialys i väntan på transplantation, för andra är dialysbehandlingen livslång.

Den 18 april 1973 utförde sjuksköterskan Inger Karlsson från S:t Görans sjukhus USÖ:s allra första dialysbehandling.

– Det var en milstolpe för njursjuka här i länet. De hade tidigare fått åka till Göteborg två gånger i veckan för att få dialys åtta timmar per gång, berättar Yvonne Karlsson.

Upptagningsområdet för USÖ var under många år stort.

– Vi hade patienter från Värmland, delar av Västergötland, Sörmland och så Örebro län förstås. Vissa hade 30 mil hit och taxichaufförerna som kört dem hit satt kvar här och väntade, minns Yvonne Karlsson.

Idag är upptagningsområdet enbart Örebro län och numera finns det även dialysmottagningar på Karlskoga lasarett och Lindesbergs lasarett.

– Här på USÖ har vi 21 dialysplatser. Vi har också en självdialysenhet. Där har nya och gamla patienter möjlighet att lära sig att sköta sin behandling på egen hand, berättar undersköterskan Karin Rimsch.

När hemodialysmottagningen startade på 70-talet låg medelåldern hos patienterna på runt 60 år.

– Numera är vården mycket bättre och det tar längre tid innan patienter behöver dialys. Medelåldern på dagens patienter är 70-75 år, säger enhetschef Sara Nissung.

Patienterna på hemodialysmottagningen får dialysbehandling fyra timmar tre gånger i veckan.

– Dialysen gör inte ont, men man blir trött efteråt, säger Sara Nissung.

– Man kan likställa det med ett maratonlopp. För våra patienter som har en bit att åka hit blir det en lång dag, berättar Karin Rimsch.

– Det tar nog 6-7 timmar från dörr till dörr. Nästan en hel arbetsdag, fyller Yvonne Karlsson i och tillägger:

– Men tänk ändå vilken utveckling det har varit. Man kan ju undra hur långa dagar det blev för våra patienter på den tiden vi inte hade dialys här, utan de tvingades att åka till Göteborg.

Undersköterskan Ingela Malmberg började jobba på hemodialysmottagningen 1989. Hon kan se en enorm skillnad i livskvalitén för mottagningens patienter.

– Behandlingsmetoderna har utvecklats och förbättrats. När jag började här fick många blodtrycksfall och fick sitta med kräkpåsar. Idag mår de mycket bättre, konstaterar Ingela Malmberg.

Den tekniska utvecklingen har också gått framåt.

– När jag började var det mycket mekanik och det krävdes mer av oss sjuksköterskor när utrustningen skulle ställas in. Idag är det här en högteknologisk verksamhet där maskinerna hjälper oss på ett helt annat sätt, säger Yvonne Karlsson.

De patienter som kan få en njurtransplantation var tidigare tvungna att ha ett nära släktskap med den som donerade.

– Numera finns det mediciner som stoppar bortstötningen och den som donerar behöver inte vara en släkting eller ens ha samma blodgrupp. Vi ser att det blir vanligare att en sambo donerar sin njure, berättar Sara Nissung.

En annan skillnad mot tidigare är att man numera även startar dialysbehandling på äldre personer.

– Den äldsta patient som jag varit med och startat dialys på var över 90 år. Ålder ses inte längre som något hinder om man är fullt frisk i övrigt, säger Sara Nissung.

– Numera ser man personen och dennes livskvalité på ett helt annat sätt och vi påbörjar behandling även på äldre för att de ska få några år till, säger Ingela Malmberg.

Att jobba på hemodialysmottagningen är speciellt. Det är personalen enig om.

– Eftersom våra patienter är här så ofta och så länge varje gång blir vi nästan som deras andra familj, berättar Karin Rimsch.

– Vissa har integritet, medan andra öppnar upp om allt. Det är kul att se personen bakom sjukdomen och man behöver inte bara prata sjukdomar. För många av våra patienter är vi den enda sociala biten de har. Därför brukar vi försöka sätta guldkant på deras besök här. När det är lucia brukar vi lussa för patienterna. Det värmer i hjärtat när man ser att flera fäller en tår, säger Ingela Malmberg.

Extra speciellt känns det när hon får vara med och ge en patient ett glädjande besked.

– Att få tala om för patienten att vi har en njure till dig är ungefär som att säga att det är dags att åka in till förlossningen. Glädjen och förväntan är så stark och det är otroligt att få vara med och dela den stunden, säger Ingela Malmberg.

Text: Victoria Rydergård
Foto: Håkan Risberg