På avdelningen där man talar 20 olika språk får ingen vara rädd att våga fråga

- Det är klart att språket kan vara ett problem, säger enhetschef Birgitta Martinsson. Men vi ser det samtidigt som en enorm styrka i mötet med patienter från hela världen.

Tillsammans med undersköterskor, sjuksköterskor, biträdande enhetschef och enhetschef är hon en med och träffas en gång i månaden för undervisning i språk och likheter och skillnader i olika kulturer.

Stärker medarbetarskapet

Medlemmarna i gruppen kallas språkcoacher och tar också upp situationer som har uppstått på jobbet på grund av otydligheter i språket.

Under ledning av språklärare Mari Gustafsson försöker de hitta lösningar samtidigt som de lär sig mer om språk och kulturer.

- Egentligen handlar det om att skapa ett starkare medarbetarskap, förklarar Mari. Att man ska känna att man både är en del av personalgruppen men också har ansvar för det som sker i verksamheten och att det är allas ansvar att synliggöra språk och kommunikation.

Språklärare Mari Gustafsson poängterar att det inte finns en universalmetod för att lära sig ett språk.

Vågade inte fråga på rapport

Shacoline Nyenti arbetar som undersköterska på avdelningen och minns hur det var när hon var helt ny.

- När vi hade rapport sas det bland annat "noll per os" flera gånger men jag vågade inte fråga direkt vad det betydde. Jag gick till en kollega och frågade efteråt.

Idag vet hon att det betyder att patienten inte får inta något via munnen, varken mat eller dryck – och idag frågar hon direkt när hon inte förstår.

För sedan språkcoacherna startade råder nolltolerans mot att inte våga fråga i verksamheten.

Ella Agha och Schacoline Nyenti är med och försöker se till att all kommunikation sker rakt och enkelt - för alla på avdelningen. 

Rakare kommunikation - för alla

Det synliga tecknet på att språkcoacherna finns i verksamheten är en skylt på kläderna för att underlätta för den som behöver hjälp. Men språkcoachernas mål är också att se till att kommunikationen blir rakare.

- Ibland kan man se på personer att de inte förstått fast de säger att de gjort det, konstaterar sjuksköterska Sonja Mathisen som är en av språkcoacherna. Därför är det viktigt att både checka av att informationen gått fram men också att behålla ett öppet klimat så att alla verkligen vågar fråga.

Och det gäller inte bara den som är ny på jobbet eller ny inför språket.

- Det händer att sjuksköterskor och undersköterskor med svenska som modersmål inte heller förstår alla gånger vad läkaren eller andra säger. Det är lika viktigt att de vågar fråga, menar Birgitta Martinsson.

Språkkunskaper ger patienterna trygghet

Men hon understryker också att de många nationaliteterna och språken inte är ett problem utan en tillgång.

- Vi har ju patienter från hela världen här och när man då kan erbjuda hjälp från vårdpersonal som talar samma språk så blir det en trygghet. Eller som förstår samma kultur.

Som exempel tar hon upp skillnader i hur man tar eller håller i varandra i olika kulturer. Men man har också flera exempel på när man kunnat lirka med patienter som tappat lite av livsgnistan.

- En av våra anställda kunde till exempel tillreda yoghurt och bröd, fartike, på rätt sätt så att en patient började äta igen. Både patienten och hans familj var väldigt tacksamma mot att någon funnits där som förstod hans kultur.

Att kunna språket stärker också medarbetarskapet konstaterar lärare Mari Gustafsson.

Ingen universalmetod

På avdelning 96 vill man gärna sprida de arbetssätt och den stämning som nu råder och som Mari Gustafsson varit med och arbetat fram.

- Men det finns inte en universalmetod när det gäller språk utan det gäller att vara lyhörd för vad olika kliniker kan behöva, förtydligar hon. Och vi som arbetar som språklärare på USÖ kan vara med och ta fram det som behövs för att skapa en miljö där man vågar fråga om språket.